Annika Linde,

 

 

 

 

 

Annika Linde var statsepidemiolog före den nu kände Anders Tegnell. Hon har hanterat flera andra virus- och bakterieepidemier.
Annika Linde är sedan valet 2018 ledamot (lib)  i Region Stockholm. Hon tillhör Liberalernas styrelse i Danderyd där hon tidigare varit vice ordförande.
I veckans nummer av NU Det liberala nyhetsmagasinet intervjuas Annika Linde om den pågående Corona-epidemien.

Här ett utdrag:

Hur skulle du vilja beskriva den situation som Sverige befinner sig i?-
– Den är fruktansvärd, både när det gäller vården och människor dom drabbas och för landets och enskildas ekonomi.
Hur tycker du att den svenska strategin fungerat?  Hade Sverige kunnat göra mer? Vad?
– Den har inte fungerat på det sätt som också jag hoppades i början. Tyvärr vet vi för lite om viruset och hur det sprids för att kunna ta fram långsiktigt effektiva strategier. Hur stor del av de smittade får inga symptom? Smittar man och blir man immun, även om man är symtomfri? Hur länge blir man immun även om man inte haft symtom? Vi vet också för lite om hur viruset spritts i Sverige
– Att stänga ner landet helt och hållet, som man gjort i våra nordiska grannländer verkar ha effekt, åtminstone på kort sikt – och därmed köper man sig tid, och kan vara bättre förberedd när det är dags att öppna upp igen. Risken är att man får nya, stora utbrott därför att befolkningen saknar immunitet. Effekten på ekonomi och hälsa av onödigt lång isolering kan bli större än effekten av själva viruset.
Annika Linde vidare:
– Vår strategi kan vara långsiktigt mera framgångsrik – men, har vi flockimmunitet i Stockholm, som hittills drabbats värst i Sverige? Kanske – kommande immunitetsstudier kan ge facit –  men risken finns också att de allra flesta av oss fortfarande är oskyddade. Jag tror att en fördjupad analys av möjliga smittvägar för dem som nu är bevisat sjuka i Stockholm vore bra. Representerar de toppen av ett isberg i samhället, eller rör det sig i huvudsak om lokal smitta i våra trångbodda förorter? Hur stor roll spelar dessutom det sämre hälsotillståndet i dessa utanförskapsområden för att så många blivit svårt sjuka? Hade vi kunnat minska den svåra sjukligheten genom bättre epidemiologisk uppföljning?
– Vi vet alla vilka som oftast kör taxibilar och bussar i Stockholm – vilka som ständigt hämtar turister och andra från Arlanda och andra flygplatser och vilka som arbetar som bussförare. De träffar många människor under sina arbetsdagar. I stor utsträckning bor de som transporterar oss i de områden som nu drabbats svårast av sjukdomen.
– Vi vet också att vi har kvinnor och en del män från samma områden att tacka för att vår äldreomsorg fungerar. Det räcker kanske nästan att smittspridningen till stor del är begränsad till de områden som människor med dessa samhällsbärande funktioner kommer ifrån, för att förklara en stor del av de svåra sjukdomsfallen.
– Ett tidigare, kraftfullt skydd för taxichaufförer och bussförare hade kanske kunnat minska sjukhusvård och död effektivare än nedstängning av hela Stockholm.
– Våra mera välbeställda kommuninvånare hade kunnat stimuleras att ta bil genom temporärt avskaffande av parkeringsavgifter. Då hade också förare och bussar kunna frigöras för att öka turtätheten i andra områden.
– I Stockholm är det nog försent nu – men kanske inte i våra andra storstäder. Stämmer denna hypotes finns det en risk att vi fått de svåra konsekvenserna av Coronoinfektionerna utan en spridning som givit flockimmunitet
Varför är det så många som opponerar sig mot Sveriges strategi?
– Människor har olika benägenhet att ta risker. Fram till Coronautbrottet var det investerare som vågade ta risker som gjorde de stora vinsterna.
– Majoriteten av svenskar som på sin höjd  vågade satsa pengar på bostadsköp och lägga ett eventuellt överskott på ett ISK-konto, har varit förlorarna – tills nu.
– Om vår vågade Croronastrategi lyckas kommer Sverige att gå mest helskinnat i världen ur krisen, med låga dödstal och en immun befolkning till lägre kostnad och med mindre arbetslöshet än övriga Västeuropa och USA.
– Men, större delen av Sveriges befolkning är alltså snarare trygghetsnarkomaner än risktagare.  De flesta inser, att en strategi som är djärvare än övriga länders, och mot WHO:s rekommendationer, är det en högoddsstrategi.
– De som som vill påverka och synas, och bedömer chansen som liten att Sveriges strategi ska lyckas, gör sig naturligtvis hörda.
Många gör jämförelser med andra länder, strategier, dödstal mm. Hur pass fruktbara är sådana jämförelser?
– Vissa jämförelser är fruktbara för att bedöma den aktuella utvecklingen, men för att de ska vara till nytta måste rapporteringen vara tillförlitlig och de länder man tittar på jämförbara. Antalet diagnosticerade fall beror helt på hur många och vilka som tas prov på och är därför ganska ointressant.
– Jag följer dagligen ett diagram över antalet döda per miljon invånare, där antal döda är på Y-axeln och dagar efter det första dödstalet i landet på X-axeln. Ju brantare kurvan går uppåt jämfört med andra länder, desto sämre är det.
– Man kan också ana utvecklingen framåt i tiden genom att följa länder som Italien och Spanien, där de första dödsfallen inträffade 14 dagar tidigare än i Sverige.
– Däremot bryr jag mig inte om dramatiska ”antal döda” om de inte är korrigerade för befolkningens storlek.
– Just nu toppas nyheterna av att så många avlider i USA. För att USA:s dödstal ska kunna jämföras med Sveriges måste man dela siffran med 35 ungefär – då blir det mindre dramatiska rubriker!
– Jag jämför i första hand med data från Europa och Nordamerika.
– Sveriges kurva är oroväckande brant – och inte bara den. Den omges av Beneluxländernas och Storbritanniens medan våra nordiska grannländer har kurvor som lutar betydligt mer åt rätt håll.
– Hälften av fallen i Sverige kommer från Stockholm med bara drygt 20 procent av landets invånare – data av den typen är svårt att få ur den internationella rapporteringen, och totalt sett är den statistik som finns idag nog av begränsat värde som underlag för konkreta handlingsplaner och utvärderingar.
Nu ser vi att antalet nya smittade per dygn börjar öka. Är det ett tecken på att Sverige misslyckats med sin strategi?
Är vi på väg in i en lavinartad smittspridning?
Vad tycker du nästa steg bör bli för att minska smittspridningen?
– Som jag har tolkat det har Sveriges strategi tre delar:

Delstrategi 1. Att skydda de äldre och personer med risk för svår sjukdom.
– Detta mål verka vara i fara, åtminstone i Stockholmsregionen.
– Att få alla personer som inte insjuknat och hör till riskgrupp att förstå vad isolering innebär kan fortfarande hjälpa – och relativt enkelt vore att införa tvingande regler för personer över 70 år – att aldrig besöka affärer t.ex.
Det talas om “biologisk ålder” – den är inte bedömbar i detta skede!
– Är man 70+ och känner sig helfrisk så ska man ändå isolera sig, om inte annat för att föregå med gott exempel – även om man är f.d. statsepidemiolog, välbevarad kolumnist eller maratonlöpare.
– ”Men jag åker och handlar ibland när det är lugnt” säger min granne.
– ”Visst kan jag låta fönsterputsaren komma om jag går ut ” säger en annan”.
– Nej, nej och åter nej, säger jag.
– Promenader, helst i skogen, där jag går ordentligt åt sidan när jag möter något är den enda utevistelse jag unnar mig – förutom att jag är lyckligt lottad och har en egen trädgård att påta i.
– Förutom 70+ är definitionerna av och informationen om vem som är i riskgrupp för vaga. För att det ska bli möjligt att isolera de medicinska riskgrupperna behöver myndigheterna vara extremt tydliga med vilka diagnoser/tillstånd som omfattas, och vilka regler som gäller.
– De yngre, medicinska riskgrupperna är svårare att definiera, men man kan försöka vara tydlig:
– BMI>30, högt blodtryck (>130/90 oavsett behandling t.ex.), hjärtarytmier, kärlkramp, tidigare hjärtinfarkt etc. De som inte är medicinskt kunniga måste få mycket begriplig information.
– Varför inte uppdra åt behandlande läkare, när sådan finns, att upplysa sina patienter om sin risk?
– Om vi hade lyckats att få en fastläkare åt alla och hade ett sökprogram med riskdiagnoser och förprogrammerade kontaktvägar till patienterna hade det varit enkelt – idag är det bara en önskedröm!
– Men, förtydliganden och ökad information på många språk är möjligt.
– Den största tragiken är att smittan kommit in på vårdhem och hemvården. Det är oklart om det beror på att smittan utgått från områden där många som arbetar i hemtjänsten bor eller den optimistiska gissningen som väglett hemtjänst och vård: att bara de med symtom smittar.
– Att man kan smitta utan att ha symptom verkar idag klart, men i vilken utsträckning det sker är oklart. Detta betyder ändå att alla som måste ha kontakt med personer i riskgrupp ska bära skydd mot (att) smitta. Men: skyddsutrustning finns inte att få tag på. De som har verkliga behov måste få den hjälp de behöver.
– Därför är vi där vi är.
– Vår oförmåga att skydda riskgrupperna är en stor svaghet i den svenska strategin. Jag tror inte att det i huvudsak är avsaknad av tvingande lagstiftning mot anhöriga som ligger bakom – det är bristen på personlig information till personer med medicinsk risk, bristen på skyddsmaterial till vårdpersonal och kanske felaktiga antagande om virusets smittvägar och smittsamhet.

Delstrategi 2. Att tillåta en spridning men förlångsamma den (”platta ut kurvan”) och ändå möjliggöra (viss) immunitet mot nästa attack
– Avsikten är i första hand att minska risken för samtidig massjuklighet, och därmed vårdkollaps.
– Utan att veta hur många i samhället som är immuna kan jag omöjligen yttra mig om vi lyckats. De många svårt sjuka skulle kunna tala för det – men alltså också för att virus nått vissa riskgrupper, inte som toppen av ett isberg utan som effekt av dess väg in i samhället.
– Att jämföra sjukskrivningar, skolfrånvaro och vab-anmälningar med tidigare år för att värdera spridningen är möjligt. Hemarbete, de striktare reglerna för att stanna hemma vid minsta snuva och att en del smittade inte får några symtom kommer dock att göra bedömningarna svåra.
– Om Sverige kommer att uppnå den åtråvärda flockimmuniteten är jag mycket osäker på. Vi får hoppas att representativa och säkra immunitetsundersökningar kommer snart!

Delstrategi 3. Att minska olika typer av annan samhällspåverkan än medicinsk.
– I Folkhälsomyndighetens uppdrag ingår bara att minska sjukligheten, men regeringen måste ju också beakta risken för samhällspåverkan, både ekonomiskt och på andra sätt – som genom att små barn fortsatt får går i skola eller förskola för att inte fara illa.
– Om vi uppnår flockimmunitet redan efter denna första omgång av virusspridning kan tiden för åtgärder som påverkar ekonomin i Sverige bli kortare än i andra länder –men ännu är osäkerheten för stor för att bedöma detta.
– För att minska smittspridningen kan man möjligen isolera och stänga ner verksamheter som inte är absolut nödvändiga i de orter där spridningen inte satt igång på allvar för att minska dödstalen där. Speciellt bör man titta på kollektivtrafiken.
– Jag tycker, trots att experterna är oeniga, att varenda människa bör bära munskydd utanför hemmet – om de nu funnits tillgängliga.
– Kanske ska vi börja tillverka egna skydd i större utsträckning, som i USA? Jag funderar själv på att använda fiberduk med tunt tyg runt om för att sätta på mig under skogspromenaderna.

Tanken om att uppnå flockimmunitet har bland annat lyfts av dig. Är vi på väg dit?
– Som jag redan skrivit vill jag inte spekulera i var vi ligger avseende immunitet – jag avvaktar de undersökningar som kommer. Även om vi påvisar immunitet är det oklart hur långvarig den blir, framförallt hos dem som inte haft symptom. Vi har troligen två typer av immunitet, den som finns på våra slemhinnor och den som kan påvisas i blodet. Slemhinneimmuniteten är den kortvarigare – men fram till nästa år, över en eventuell virusattack i höst, tror jag att den håller!

Hur pass mycket av arbetet med att bekämpa en epidemi är mer eller mindre “bestämt i förväg”/utgår från mallar och planer? (“Om en sjukdom är så här smittsam, gör detta och detta”) Och hur mycket är de olika ländernas åtgärder motiverade av det läge de är i respektive av olika uppfattningar kring vad som är bäst?
– Det finns pandemiplaner – men ingen pandemi är den andra lik.
– ”Uppfattningar” styr i hög grad till dess att utvecklingen avslöjar verkligheten. Att som Sverige välja en alldeles egen väg var modigt – och ännu så länge känns resultatet lite vingligt.
– Flera av mina Europeiska vänner har skrivit till mig och undrat vad vi håller på med egentligen. Om vi klarar oss lika bra eller bättre än jämförbara länder trots mjukare strategier blir det en fjäder i hatten – om inte har vi blottat strupen för hån och massiv kritik.

Hade det som händer nu kunnat förutses redan när utbrottet skedde i Kina? Hade vi/ världen kunnat agera annorlunda för att minska smittspridningen?
Vad?
– Vi hade nog bättre kunnat inse hur allvarlig situationen med tanke på hur starkt och ekonomiskt destruktivt för det egna landet Kina reagerade. Vi hade kanske omedelbart kunnat isolera Kina totalt, på samma sätt som de själva isolerade Wuhan och noggrant isolera varenda människa som vi tog hem därifrån. Möjligen hade vi fått inkludera Sydkorea.
– Det kanske hade haft mindre påverkan på världsekonomin än den vi får nu – och det hade kunnat göra det möjligt för våra smittskyddsorganisationer att helt eliminera smittspridning från eventuellt smittade som togs hem direkt från Kina.

Nu visar det sig hur dåligt rustat Sverige och en stor del av övriga världen är för att möta en pandemi. Samtidigt är kunskapen hög om att pandemier kommer ske. Varför har det inte gjorts mer förebyggande arbete? Vad hade/ skulle kunna göras för att rusta världen bättre?
– Det är som sagan om gräshoppan och myran – de flesta vill leva ett gott liv i nuet i stället för att ständig slita och förbereda sig för sämre tider.
– Politikerna vill få röster genom att erbjuda människorna ett gott liv – pengarna räcker inte till allt, och så blir det för dagen icke nödvändiga och osynliga bortprioriterat.
– Sverige har haft fred i mer än 200 år.
– Nästan alla som var med om Spanska sjukan, den riktigt ruskiga pandemin 2018, som dödade 37000 unga människor i Sverige, är döda. Vi har blivit friskare och minskat dödligheten i cancer, hjärtsjukdomar mm – varför skulle då vi svenskar, som är så duktiga, inte kunna klara en pandemi?
– Initialt tyckte jag att Sveriges strategi kunde vara OK. Jag insåg att vi skulle få en större spridning av viruset än andra, men tänkte att de länder som stängde ner skulle drabbas lika hårt av en andra våg, och därmed dra ut på förloppet.
– Kanske gjorde jag en felbedömning därför att jag inte tillräckligt insåg hur usel vår beredskap är. Om vi stängt ner landet som våra grannländer hade vi fått tid att förbereda oss – men det är inte över förrän det är över, och ännu går det inte att säga något säkert.

I Sverige rapporteras det dagligen i media om bristen på skyddsutrustning. Vårdpersonal är orolig för sin egen och anhörigas hälsa när kraven på skyddsutrustning minskar. I Göteborg har facket hotat om att stoppa personal. Är deras oro berättigad? Vad bör göras?
– Oron är i hög grad berättigad, och vi måste med alla medel få fram skyddsutrustning! Alla vägar, hur okonventionella de än är måste prövas – och riskgrupperna och de som måste ha kontakt med dem måste prioriteras!

Corona har nu kommit in på flera äldreboenden i Stockholm. Något du varnat för. Vad innebär det och går det att stoppa? Nu riktas kritik mot att besöksförbudet på äldreboenden kom försent.
Är kritiken berättigad?
– Kritiken kanske är lite berättigad – men eftersom man måste ha personal för de gamla och man
1.) inte beaktat att de kunnat vara smittsamma trots att de inte har symtom och
2.) tillräckligt skyddsutrustning inte funnits tror jag inte att vi i första hand ska skylla på de anhöriga.

Slutligen, du var statsepidemiolog under sars och svininfluensan, vilka lärdomar kan dras av dessa epidemier?-
– Egentligen inga finns det inga tidigare kunskaper om epidemier som är riktigt applicerbara på Covid 19 – de jag varit med om fick oss väl snarast att slappna av, eftersom vi klarade dem utan riktigt stora katastrofer.
– Vad vi nu fått lära oss är
att smittämnen beter sig extremt olika,
att vi måste bygga upp vår beredskap,
att vi måste reagera snabbare än vi gjort.
– Eftersom jag kanske är lite försiktigare med att blotta strupen än de som är i smittskyddsledning nu tycker jag också att vi  bör följa de råd som ges från WHO och vissa av de vägar som de försiktiga länderna tar.
– Vi svenskar är inte alltid världens klokaste folk!
Intervjuare: NU:s chefredaktör Ylva Wästlund

 

Vår politik

En riktigt bra skola för alla barn, och en integrationspolitik som både ställer krav och skapar möjligheter. Svårare än så behöver det inte vara att kliva in i framtiden.

ALLT BÖRJAR MED EN BRA SKOLA
INTEGRATIONSPOLITIK SOM MINSKAR KLYFTORNA
FRAMTIDEN ÄR LIBERAL

 

Lämna din e-postadress här, så berättar vi mer om hur du kan göra skillnad.

Vi använder din adress enbart för att skicka information om Liberalerna. Läs mer här.