Ernst Klein (1937-2020)

Redaktör Ernst Klein, under större delen av sitt liv bosatt i Stocksund, har avlidit. Hans sörjs av hustrun Helena samt barnen Paul och Pernilla samt Pernillas barn med framlidne Johannes  Åman, Agnes och Edvin.

Ernst Klein var född 24 november 1937 och avled den 30 juli 2020. I särskild artikel av barndomsvännen Gabriel Romanus, mångårig riksdagsledamot, skildras Ernst Klein under de mer än sex decennier som de två kände varandra.

Jag har bara känt Ernst hälften så länge men känt till honom mycket längre, från tiden som ung politisk redaktör under Per Wrigstad på Expressen (lib) till utrikesredaktör, USA-korrespondent, författare och slutligen före pensioneringen chefredaktör för Correb, dvs Östgöta Correspondenten i Linköping, en tidning vars betydelse under familjen Ridderstad på 1850-talet lade grunden för demokratins genomförande i Sverige, inte minst genom stöd till dåvarande finansministern J. A Gripenstedt, sin tids främste svenske politiker.

Ernst Klein bodde under alla år oavsett var han var stationerad i Stocksund, de sista åren i Charlottenberg. Familjen Klein har spelat en viktig roll på en rad områden i Sverige, vilket Ernst utförligt har skildrat i en skrift och föredrag som han gjorde för Sällskapet Amorinas räkning. Man kan också notera att Ernst, som var en skicklig skribent och bedömare av livsmedelsaffärer – men inte ville fortsätta med det sedan han lämnat Expressen, där misslyckades jag som redaktör för den sparsamt utkommande men absolut största liberala tidningen i Danderyd, Danderydsliberalen, att övertyga honom om att Danderyds matkonsumenter behövde hans omdöme – och det som i dag brukar kallas kundnytta.
ICA Tornet i Stocksund var möjligen inte hans favoritaffär – en affär på Kungsholmen i det mer sydligt belägna Stocksholm fick högsta betyd, men trognare kund än Ernst, oavsett om han bodde i New York eller Linköping, hade inte ICA Tornet. Vi träffades ofta på parkeringsplatsen i Stocksunds centrum och ondgjorde oss över parkeringsbolag som jagade bort kunder från detta lilla servicecentrum.

Ernst Klein var en tänkande och inte minst självständig människa. Det visade han redan tidigt i boken Det hatade Israel där han tog ställning för tvåstatslösningen (tillsammans med FPU-ordförandena Per Ahlmark och Thomas Hammarberg, numera riksdagsledamot (s).
På samma sätt argumenterade Ernst ofta till 100 procent för sin åsikt även om han själv kanske bara var 60-procentigt övertygad, detta i den anda som liberala förgrundsgestalten Herbert Tingsten anslog tonen i svensk debatt under 1950- och 1960-talen.
Det skall inte bestridas att Ernst stundom hade ett häftigt humör, ibland till men för honom själv. Men det var inget som han i stridens hetta besvärades av: Det som är rätt, är rätt och då skall det vara på det sättet.

Tidigt kom han till Expressens ledaravdelning där han också blev chef under Per Wrigstad. Till medarbetarna hörde värmlänningen, numera framlidne Bengt Schöier, senare chefredaktör för Västerbottens-Kuriren och under kort tid min företrädare på NU Det liberala nyhetsmagasinet. En annan skribent var likaledes nu framlidne Olle Palmborg, frisinnad liberal som emellertid även han gick över till socialdemokraterna.

Sin karriär – fast den aldrig tog slut, ännu i juni 2020 medverkade han i Corren med synpunkter på det kommande valet i USA – avslutade Ernst Klein genom att vara chefredaktör för Corren i Linköping, från 1998, en i raden av mycket framstående publicister i den tidningen, bland annat Bertil Torekull.

Bredden i Ernst Kleins publicistiska intresse måste kompletteras med att han 2002 valdes till ordförande i Presshistorisk förening, numera Mediehistorisk förening. Denna viktiga förening dokumenterar svensk press och inte minst jounralister som spelat stor roll. I föreningens årsbok 2003 finns en artikel av Ernt Klein med en typisk rurik för budskapet: När Expressen fick en själ.

I kommunalpolitiken var Ernst mycket ung i förhållande till alla andra när han redan i 1966 års kommunalval (så hette det på den tiden) blev invald i den nya sammanslagna Djursholms-Stocksunds stadsfullmäktige. Hans tid i fullmäktige blev då bara fyra år lång eftersom han kom att ägna sig åt journalistiken.

Men det finns skäl att erinra om att ännu i dag finns ett strålande exempel på Ernsts självständighet i politiken. Det gäller bevarande av ett av kommunens landmärken, Djursholms vattentorn.
Före sammanläggningen av de fyra kommundelarna Djursholm, Danderyd, Enebyberg och Stocksund till Danderyds kommun den 1 januari 1971, föreslog dåvarande drätselkammaren (numera; kommunstyrelsen) att tornet, svårt nedgånget och av vissa betecknat som ett ”tillhåll”, skulle rivas. En reservant, Stig Sandberg (h) från Stocksund, fanns dock.
När frågan kom upp i fullmäktige den 7 december 1970 – alltså bara 24 dagar före kommunsammanläggningen – blev det votering. Ernst Klein, liksom för övrigt blivande ordföranden i Sveriges advokatsamfund Göran Luterkort (fp),den ende nu kvarlevande ledamoten som valdes 1966, argumenterade och röstade för att drätselkammarens förslag skulle avslås. Och si: Med 18-13 (jag är lite osäker på röstsiffrorna) beslutade fullmäktige att avvisa förslaget att riva Djursholms vattentorn, numera byggnadsminnesmässigt förklarat och försvarat.

Ingen som besöker Djursholm kan undgå att lägga märke till Vattentornet. (Se även www.fslarkiv.se/danderyd).

När jag vid Arkivens dag den 9 november 2019 berättade om detta var Ernst Klein närvarande och sade sig inte minnas många detaljer. Men konklusionen var tydlig:
– Det visade ju sig att vi tänkte själva och inte följde några partilinjer.

I början av 2000-talet gjorde Ernst kommunalpolitisk comeback och blev invald först som ersättare i Danderyds fullmäktige vid 2002 års val och sedan som ordinarie ledamot 2006-2014. Under denna tid etablerade han sig som aktiv politiker i byggfrågor med basen i byggnadsnämnden. Även här kom hans självständighet till uttryck då han pläderade för att i Mörby centrum borde byggas höghus med många bostäder, rakt emot den åsikt som förfäktades av framför allt det politiskt framgångsrika partiet Danderydscentern och de åsiktssvaga, åsiktsvaga  och åsiktsdelade moderaterna.

Ernst lämnade efter valet 2014 både byggnadsnämnden och folkpartiet, men – det vågar jag säga nu – hade alltid synpunkter på vad partiet borde göra och ville framför allt hålla sig orienterad om vad som försiggick lokalt och på riksplanet.

En sann och självständig liberal, Stocksunds- och Danderydsbo har lämnat oss. Jag är glad över att ha fått lära känna Ernst mer än de flesta.

Gunnar Andrén
Ordf. fp Danderyd 1993-199, styrelseledamot sedan 1991, riksdagsledamot 2002-2014, åter ersättare 2020

 

Vår politik

En riktigt bra skola för alla barn, och en integrationspolitik som både ställer krav och skapar möjligheter. Svårare än så behöver det inte vara att kliva in i framtiden.

ALLT BÖRJAR MED EN BRA SKOLA
INTEGRATIONSPOLITIK SOM MINSKAR KLYFTORNA
FRAMTIDEN ÄR LIBERAL

 

Lämna din e-postadress här, så berättar vi mer om hur du kan göra skillnad.

Vi använder din adress enbart för att skicka information om Liberalerna. Läs mer här.