Lärandet i skolan får inte anpassas bort

Liberala och kloka tankar av vår skolminister Lotta Edholm, Hannes Snabb (riksordf Liberala studenter) och Erik Berg (ordf i Liberala ungdomsförbundet). 

Källa Debattartikel i SvD den 24 januari:

”De internationella kunskapsmätningarna pekar åt ett och samma håll. Svenska elevers läsförståelse sjunker och nu lämnar över 20 procent grundskolan utan att kunna läsa ordentligt. Det är en allvarlig utveckling som har flera förklaringar. En sak är dock säker. De pedagogiska experimentens tid är förbi. Skolan ska tillbaka till grunderna.

Liberalerna i regeringen driver nu igenom omfattande reformer och storsatsar för att vända läskrisen. Det handlar bland annat om fler speciallärare och mindre undervisnings­grupper, bemannade skolbibliotek och satsningar på riktiga böcker. Skolan ska också få nya läroplaner, där fakta och ämnes­kunskaper ska stå i fokus och läsning och läsinlärning ska uppvärderas betydligt, samtidigt som lärar­utbildningen reformeras. Nu är det dags att ta nästa steg.

Under en lång tid var skolans utgångspunkt att elever med behov av extra stöd fick det i en mindre undervisnings­grupp. Den som till exempel hade svårt att knäcka läskoden fick i tidig ålder intensiv extra träning och stöd av en speciallärare tills läsförmågan satt. Med detta upplägg, och med hjälp av evidens­baserade metoder kring barns läsinlärning, skulle enligt kognitions­forskaren Agneta Gulz ungefär 98 procent i en vanlig grundskole­population kunna bli fullt läskunniga. Det vill säga betydligt fler än i dag.

Men i stället har svensk skola, som en del av 90-talets pedagogiska strömningar, gått i motsatt riktning. En mer konstruktivistisk kunskapssyn och pedagogik tog fäste, där fokus mer lades på elevens självständiga lärande och idén om att kunskap är relativ. Som en följd av det lade Social­demokraterna ner special­lärar­utbildningen under början av 90-talet. Det ansågs som elakt och odemokratiskt att peka ut vissa elever med särskilda behov och ge dem särskild undervisning. Inkludering och individualiserad undervisning skulle i stället bli normen.

Ansvaret för att kompensera för elevers olika förutsättningar och behov har gradvis sedan dess närapå helt överlåtits till klassläraren, som förväntas anpassa och individualisera undervisningen efter varje enskild elev. Samtidigt som de special­pedagogiska insatserna alltmer har fått en rådgivande karaktär. Den här utvecklingen accelererade efter 2014 när regleringen kring extra anpassningar infördes i skollagen.

Det har fått till följd att lärare i dag kan få långa kravlistor som i praktiken är omöjliga att leva upp till, samtidigt som man drar in på det särskilda stödet. I vissa fall har lärare förväntats genomföra över 70 anpassningar under en och samma lektion. Det är givetvis helt orimligt. Systemet med extra anpassningar riskerar även att leda till försämrat lärande, att undervisningens innehåll förenklas och att svårighets­graden sänks. Idén att inkludera alla elever i samma klassrum och regleringen om extra anpassningar gjordes med goda intentioner, men resultatet har varit förödande, särskilt för de elever som behöver skolan som mest och för lärares arbets­situation.

Att elever med lässvårigheter förvägras möjligheten till intensiv­träning med special­lärare, utan i stället får som anpassning att lyssna på texter (”öronläsning”), är ett stort svek. Det finns givetvis elever som har behov av hjälpmedel för att exempelvis kunna tillgodogöra sig tryckta texter eller för att skriva, och de ska få det stöd de behöver, men de allra flesta eleverna hade haft bättre förutsättningar att lära sig att läsa ordentligt om de hade fått intensiv­träning och stöd i mindre grupp. Skiftet mot inkludering och mer av extra anpassningar har i praktiken lett till exkludering för många elever och det har skapat en orimlig arbetsmiljö för lärarna.”

Skolan är ett av Liberalernas allra viktigaste fråga! Det ska vara en plats för lärande och trygghet och det är den viktigaste investeringen i våra barns framtid. Därför vill Liberalerna att extra anpassningar bör avskaffas och arbetet med stödinsatser förbättras. Vi behöver fler special­lärare som arbetar med eleverna samt att skollagen behöver skrivas om.